I see dead people...

Well, we meet again...

Förstår att ni har saknat mig något så oerhört under de här månaderna jag tagit semester från bloggen. Hoppas ni inte har gråtit er till sömns varje natt på grund av mitt uppehåll i alla fall.

Jag är tillbaka i Paris och har det så trevligt man kan tänka sig. Chillar med vänner och pluggar franska. Ja, och så tar jag ju hand om mitt au pair-barn också (va, är jag här för att JOBBA?!).

I helgen var jag och kära Emelie nere i Catacomberna, fett ascoolt skulle jag vilja påstå. Mäktigt värre med alla döda människor staplade på varann, liksom WFT?! Way to go, french people... Tänk liksom de människor (levande) som hade i uppgift att lägga alla liken i välplanerade högar. Skumt jobb, skoja inte.

"Vad jobbar du med då?"
"Likdelar."

(För er obildade som inte känner till Catacombs of Paris kan jag berätta att det är miltals långa tunnlar under Paris med flera miljoner skelett av forna parisare.)

No, but seriously. Catacombs var en häftig upplevelse för en skräckälskare som mig. Ger museet 5 av 5 stjärnor! Nej, nu töntar jag vara runt. Förlåt. Det räcker med skitsnack nu.

Moi et Emelie nere i tunnlarna

Några gamla vänner. (Väldigt gamla).

Nej, jag var faktiskt inte rädd på riktigt. Egentligen var jag så här glad:

Kanske inte var så normalt det heller. Hm.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0